Kahlil Gibrans ord om barn

Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och 
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger 
älskar Han också den båge som är stadig.”

Jag tror att han skrev dessa ord på 1920-talet, vissa saker förblir desamma.

Annonser

14 thoughts on “Kahlil Gibrans ord om barn

  1. Det är så vackert!!!Hopas du mår bra. Har inte haft tid att vare sig blogga eller läsa på lääänge, men hoppas kunna ta i kapp det nu när jag är långledig. Så ska jag gå över till wordpress oxå..kramkram!!

    • Visst är det vackra ord och så sanna. Precis så känner jag att det är. Barnen är en gåva som vi behöver förvalta väl, så att de klarar sig i livet och blir bra människor.Ja, jag mår bra. Hoppas att du ger mig din adress på WP så att jag hittar dig.Kramkramkram

  2. Så vackert, riktigt ryser, för visst är det så, den finaste gåvan man kan få är våra barn, men man får aldrig glömma att de bara är till låns, hur svårt det än är så måste man släppa.

    varma kramar

    • Det är underbara ord. En vän tipsade mig om Khalil, så nu har jag hans texter på min iphone. Har inte hunnit lyssna på alla kapitel, men så vackert.

      Ja, vi får aldrig glömma att de bara är till låns och de skall ”lämna” oss i bättre skick än när de kom.

      Varma kramar till dig

  3. ”Era barn är inte era barn.
    De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.”

    Det borde tatueras in på varenda förälder känner jag ibland. På underarmen, så att man ALDRIG glömmer det. 🙂

  4. Pingback: Studenten sjunger, vi släpper handbromsen och minns allt det vackra med styng av vemod | Louise Callenbergs blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s